Under kriget blev behovet av att producera självgående luftvärnskanoner som kunde skydda trupper från lågflygande luftangrepp betydande. För detta ändamål användes skrovet på Panzer IV medeltank, Flakpanzer IV Wirbelwind, som en plattform för att lägga till ett 20 mm Flak 38 fyrdubbla kanonsystem. I slutet av 1944 fick Wirbelwind sällskap av den mer kraftfulla Ostwind, som var utrustad med en 37 mm Flak 43 luftvärnskanon. Genom att ge ett större eldområde, luftvärnsbeväpningen skyddad av en tjock och distinkt sköld monterad på ett sexkantigt torn med "öppet tak", kunde Ostwind också effektivt sättas in mot markmål i nära stöd av trupper på slagfältet.
De få "Ostwinds" som producerades levererades till pansardivisionens luftvärnsenheter och visade sig vara mycket effektiva i operationer.
Den färdiga modellen mäter 16,9 cm.